"..Det spritter i kroppen samtidigt som jag får panik över att det inte händer något.."
Jag får panik, det märks att jag missade sommaren, längtar som bara den att kunna göra "sommar-saker", sola, bada, umgås med folk som har ledigt och ta en kall cider på en solig terrass eller uteservering nånstans.
Det spritter i kroppen samtidigt som jag får panik över att det inte händer något. Lite som vårrusning fast det är höst.
Det spritter i kroppen samtidigt som jag får panik över att det inte händer något. Lite som vårrusning fast det är höst.
Snart börjar jag jobba och då lär jag inte ha tid med sakerna jag skulle vilja göra, som jag har tid med nu men som jag inte har lust med. Det är himla skrattretande. Varför ska det vara så svårt för?
Man sätter sina egna gränser och jag har i huvudet valt att jag inte kan göra allt bara för att min fot inte är bra än. Då blir det svårt.
Jag tänker på förut, min vän Björn och jag sågs ett par gånger i månaden (på helgen) och satt och drack kaffe och löste korsord tillsammans. Fotograferade, umgicks. Inga större krav, bara umgås. Att lösa korsord är underskattat, och nu när jag är tant på 25 bast så är det väl bara fortsätta på spåret?
Man sätter sina egna gränser och jag har i huvudet valt att jag inte kan göra allt bara för att min fot inte är bra än. Då blir det svårt.
Jag tänker på förut, min vän Björn och jag sågs ett par gånger i månaden (på helgen) och satt och drack kaffe och löste korsord tillsammans. Fotograferade, umgicks. Inga större krav, bara umgås. Att lösa korsord är underskattat, och nu när jag är tant på 25 bast så är det väl bara fortsätta på spåret?
Någon därute som har tips på vad man kan hitta på? bara som lite hjälp på traven och idébajsa lite. För saker att göra, det har jag. Men som sagt, orkar eller vill sätter sig emot.
Ciao
Ciao
Puss<3
"...Skärpning! Jag går i vilken takt jag vill med eller utan anledning..."
Godkväll i höstmyset, ikväll har vi tänt ljus och gosar i soffan. Hur underbart som helst. När höstrusket börjar klampa in i husen så finns det tid för gos på ett helt annat sätt.
Jag gillar hösten, den ger mig så mycket minnen tillbaka.
Det går framåt med gåendet, jag har struntat i kryckorna när jag varit ute och gått till centrum och affären, självklart är det påfrestande att gå så mycket, men det är dags. Jag får vila längs vägen helt enkelt, gå med bra tidsmarginal om jag har en tid att passa och annars bara vila längs vägen. Det fixar sig.
Känner mig som en snigel längs vägen, det taaar såååå lååång tid.. Det är så man hinner tröttna fastän man har ett konkret mål.
Jag kom på mig själv med att tänka i stil med: Undrar om folk undrar varför jag går så långsamt, ska man halta lite för att det ska bli mer "okej", borde kanske haft kryckorna? eller en lapp i pannan där förklaringen stod.. Sen fick jag lov att säga till mig själv på skarpen att lägga av, vem bryr sig? Och varför bryr jag mig om folk bryr sig om ifall jag går snabbt eller långsamt? Skärpning! Jag går i vilken takt jag vill med eller utan anledning. Det här med att bry sig om vad andra ska tycka och tänka... Näe banne mig.
Så idag lekte jag en lek i huvudet på min promenad till affären, att tävla i fart med gamlingar.
Jag kom på tredje plats, den första gamlingen jag såg gick med gångstavar, inte så mycket att tävla mot liksom, hon vann! Och den andra gamlingen jag såg han SPRANG till bussen, happ... Evelina du kom på en Tredje plats, gratulerar!
Lite kul när man gör sånt i huvudet för att underhålla sig själv. Som tur är så är jag inte speciellt dålig förlorare utan jag gick med ett leende på läpparna.
Idag har jag och Fredrik fixat och donat här hemma, det börjar ta sig på ett sätt nu. Det tillkommer nya saker men det löser sig. Lite ommöblering och städning. Fint.
God natt folket =)
Ciao
Puss<3
Jag gillar hösten, den ger mig så mycket minnen tillbaka.
Det går framåt med gåendet, jag har struntat i kryckorna när jag varit ute och gått till centrum och affären, självklart är det påfrestande att gå så mycket, men det är dags. Jag får vila längs vägen helt enkelt, gå med bra tidsmarginal om jag har en tid att passa och annars bara vila längs vägen. Det fixar sig.
Känner mig som en snigel längs vägen, det taaar såååå lååång tid.. Det är så man hinner tröttna fastän man har ett konkret mål.
Jag kom på mig själv med att tänka i stil med: Undrar om folk undrar varför jag går så långsamt, ska man halta lite för att det ska bli mer "okej", borde kanske haft kryckorna? eller en lapp i pannan där förklaringen stod.. Sen fick jag lov att säga till mig själv på skarpen att lägga av, vem bryr sig? Och varför bryr jag mig om folk bryr sig om ifall jag går snabbt eller långsamt? Skärpning! Jag går i vilken takt jag vill med eller utan anledning. Det här med att bry sig om vad andra ska tycka och tänka... Näe banne mig.
Så idag lekte jag en lek i huvudet på min promenad till affären, att tävla i fart med gamlingar.
Jag kom på tredje plats, den första gamlingen jag såg gick med gångstavar, inte så mycket att tävla mot liksom, hon vann! Och den andra gamlingen jag såg han SPRANG till bussen, happ... Evelina du kom på en Tredje plats, gratulerar!
Lite kul när man gör sånt i huvudet för att underhålla sig själv. Som tur är så är jag inte speciellt dålig förlorare utan jag gick med ett leende på läpparna.
Idag har jag och Fredrik fixat och donat här hemma, det börjar ta sig på ett sätt nu. Det tillkommer nya saker men det löser sig. Lite ommöblering och städning. Fint.
God natt folket =)
Ciao
Puss<3
"...Vi får se vad veckan framöver har att ge, för nu är jag mer än redo att ta emot..."
Baksteg och Framsteg är dagens ord.
Jag har legat ner i princip hela dagen med älsklingen i sängen för båda är sjuka. Tråkigt det är att vara sjuk och ta hand om benet, eller underhålla benet kanske man ska säga. För det är det jag måste göra så den inte blir stelare.
Fick besök av killens kompis en sväng, vilket är skönt för då kan man snacka med lite folk utanför hemmet vilket inte händer alltför ofta eftersom jag knappt vistas utanför huset. ÄN.
Men jag borde nog gå ut och få en nypa frisk luft och njuta lite av solens sista varma strålar istället för att sitta inomhus och vara arg för att solen skiner in konstant hela dagen och gör lägenheten varm.
Trappor får vara för ett tag i alla fall, men idag har jag lärt mig att gå med bara en krycka, vilket är ett stort steg för mig, det känns så kul att se framsteg!
Jag har legat ner i princip hela dagen med älsklingen i sängen för båda är sjuka. Tråkigt det är att vara sjuk och ta hand om benet, eller underhålla benet kanske man ska säga. För det är det jag måste göra så den inte blir stelare.
Fick besök av killens kompis en sväng, vilket är skönt för då kan man snacka med lite folk utanför hemmet vilket inte händer alltför ofta eftersom jag knappt vistas utanför huset. ÄN.
Men jag borde nog gå ut och få en nypa frisk luft och njuta lite av solens sista varma strålar istället för att sitta inomhus och vara arg för att solen skiner in konstant hela dagen och gör lägenheten varm.
Trappor får vara för ett tag i alla fall, men idag har jag lärt mig att gå med bara en krycka, vilket är ett stort steg för mig, det känns så kul att se framsteg!
Vi får se vad veckan framöver har att ge, för nu är jag mer än redo att ta emot. GE MIG!
Dags att krypa till kojs kanske, god natt.
Ciao
Puss<3
Ciao
Puss<3
