"...Skärpning! Jag går i vilken takt jag vill med eller utan anledning..."
Godkväll i höstmyset, ikväll har vi tänt ljus och gosar i soffan. Hur underbart som helst. När höstrusket börjar klampa in i husen så finns det tid för gos på ett helt annat sätt.
Jag gillar hösten, den ger mig så mycket minnen tillbaka.
Det går framåt med gåendet, jag har struntat i kryckorna när jag varit ute och gått till centrum och affären, självklart är det påfrestande att gå så mycket, men det är dags. Jag får vila längs vägen helt enkelt, gå med bra tidsmarginal om jag har en tid att passa och annars bara vila längs vägen. Det fixar sig.
Känner mig som en snigel längs vägen, det taaar såååå lååång tid.. Det är så man hinner tröttna fastän man har ett konkret mål.
Jag kom på mig själv med att tänka i stil med: Undrar om folk undrar varför jag går så långsamt, ska man halta lite för att det ska bli mer "okej", borde kanske haft kryckorna? eller en lapp i pannan där förklaringen stod.. Sen fick jag lov att säga till mig själv på skarpen att lägga av, vem bryr sig? Och varför bryr jag mig om folk bryr sig om ifall jag går snabbt eller långsamt? Skärpning! Jag går i vilken takt jag vill med eller utan anledning. Det här med att bry sig om vad andra ska tycka och tänka... Näe banne mig.
Så idag lekte jag en lek i huvudet på min promenad till affären, att tävla i fart med gamlingar.
Jag kom på tredje plats, den första gamlingen jag såg gick med gångstavar, inte så mycket att tävla mot liksom, hon vann! Och den andra gamlingen jag såg han SPRANG till bussen, happ... Evelina du kom på en Tredje plats, gratulerar!
Lite kul när man gör sånt i huvudet för att underhålla sig själv. Som tur är så är jag inte speciellt dålig förlorare utan jag gick med ett leende på läpparna.
Idag har jag och Fredrik fixat och donat här hemma, det börjar ta sig på ett sätt nu. Det tillkommer nya saker men det löser sig. Lite ommöblering och städning. Fint.
God natt folket =)
Ciao
Puss<3
Jag gillar hösten, den ger mig så mycket minnen tillbaka.
Det går framåt med gåendet, jag har struntat i kryckorna när jag varit ute och gått till centrum och affären, självklart är det påfrestande att gå så mycket, men det är dags. Jag får vila längs vägen helt enkelt, gå med bra tidsmarginal om jag har en tid att passa och annars bara vila längs vägen. Det fixar sig.
Känner mig som en snigel längs vägen, det taaar såååå lååång tid.. Det är så man hinner tröttna fastän man har ett konkret mål.
Jag kom på mig själv med att tänka i stil med: Undrar om folk undrar varför jag går så långsamt, ska man halta lite för att det ska bli mer "okej", borde kanske haft kryckorna? eller en lapp i pannan där förklaringen stod.. Sen fick jag lov att säga till mig själv på skarpen att lägga av, vem bryr sig? Och varför bryr jag mig om folk bryr sig om ifall jag går snabbt eller långsamt? Skärpning! Jag går i vilken takt jag vill med eller utan anledning. Det här med att bry sig om vad andra ska tycka och tänka... Näe banne mig.
Så idag lekte jag en lek i huvudet på min promenad till affären, att tävla i fart med gamlingar.
Jag kom på tredje plats, den första gamlingen jag såg gick med gångstavar, inte så mycket att tävla mot liksom, hon vann! Och den andra gamlingen jag såg han SPRANG till bussen, happ... Evelina du kom på en Tredje plats, gratulerar!
Lite kul när man gör sånt i huvudet för att underhålla sig själv. Som tur är så är jag inte speciellt dålig förlorare utan jag gick med ett leende på läpparna.
Idag har jag och Fredrik fixat och donat här hemma, det börjar ta sig på ett sätt nu. Det tillkommer nya saker men det löser sig. Lite ommöblering och städning. Fint.
God natt folket =)
Ciao
Puss<3
Kommentarer
Trackback
