[EnkeliEnkela]

Äntligen helg, gårdagen var riktigt hemsk på jobbet. Hur gärna än jag skulle vilja klona mig till två av mig (eftersom dem inte anställer fler) för det var jättemycket att göra och jag fick ansvaret för allt som inte hade med fronten att göra och det som kockarna inte gjorde helt enkelt.

 

Även om denna fina söndagen består av disk, tvätt och städning så ska det bli skönt att bara vara ledig.

En solig promenad kanske man hinner med också om jag har tur och pilar på med hushållet.

 

 

Dagen började med att hänga på telefonen tills tandläkaren hade öppnat sina portar, tandköttsinflammationen gjorde sig påmind med både feber och knöl och ont i tanden.
Så ringde om dem hade en tid idag så jag kunde få kolla upp den och förhoppningsvis få lite pencillin så skiten går över snart, och så jag kan dra ut den.
Klappat och klart, halva morgonen halvsov jag och sen lagom till lunch blev det ett besök till tandläkaren.

Det konstiga med hela upplevelsen var att alla (100%!) log när dem kom ut från tandläkaren, började ana oråd.. VARFÖR är man glad när man kommer från tandläkaren, det brukar inte vara speciellt ofta man får se det, (jag brukar inte direkt koppla ihop tandläkare med något bra, mer som ont och tomt i plånbok) och helt plötsligt var alla det som kom därifrån.
Min vistelse var också rätt bra, tandläkaren tog bara en bild och petade lite med en spegel, skickade recept på pencillin till apoteket som jag skulle hämta i samma veva som jag gick därifrån, försäkringskassans års-tjoffs för tänder på 300 kr fick jag också aktiverat idag så det kostade mig inget för dagens ärende, förutom en timmes jobbtid och 16 kr för pencillinet. Helt okej summa denna gången.

Men det slutar ju inte där, jag ska till tandläkaren på måndag igen för vanlig rutinkoll vilket innebär tandstensborttagning för mig.
Så det blir väl en 600-700 kr kan jag tänka mig.

Och inte nog med det, bokade tid för uttagning av min visdomstand som tömt min plånbok gång på gång för akuta tider hos tandläkare, och nu så kommer det fina kalaset att kosta mig ca 2500 kr till. Underbart, hoppas allt går bra och att jag slipper fler besvär. För nu är jag banne mig trött på den.

 

Bestämde mig för att jobba idag efter tandläkarbesöket, så jobb och sen har jag tagit en välförtjänt dusch, gjorde korv med bröd, drack cola och kollade på filmen Saving Mr Banks, skönt avslut.

Jobb imorrn med, tjollahopp.

 

Det här med stjärntecken i tidningarna har jag inte haft så mycket förtroende för, men ibland händer det att det "stämmer", och det behöver ju inte vara på grund av själva stjärnteckens beskrivningen för dagen utan man kanske har lagt det inne i hjärnan någonstans och det sakta grundas något runt det. Vad vet jag.

 

I alla fall, jag och mamma hade pratat om semesterdagar, hon envisades med att jag minsann visst skulle ha 25 dagar betald semester eftersom jag jobbat där 1,5 år. Men det visade sig att jag hade 16,9. men vad är "komma nio" för något i det talet? timmar?

Aja får ta mig en titt över hur man räknar på det där om ingen av er har någon bra förklaring?

 

Inte nog med det, kollade skatteåterbäringen, det blir att betala tillbaka 155 kr detta året, jag har aldrig betalat tillbaka hittills.

Varför gör man inte saker när man tänkt på engång istället för att dra ut på det, då hade jag fått tillbaka. Tänkte be dem dra 1 procent mer än vad dem gör, för jag tycker det är kul att få tillbaka pengar på skatteåterbäringen och någon procent hit och dit från lönen som man ändå inte ser av gör väl inte så mycket tänker jag.

Men det finns inte så mycket spelutrymme för pengarna heller (= inte speciellt bra lön).

 

Aja men ändå, dags att dra sig till jobbet och tjäna ihop ett par slantar i alla fall.

 

Jag har tänkt på en sak, personer som står ensamma på t.ex. perrongen, i tunnelbanan eller till och med rulltrapporna ser så gott som aldrig glada ut. Hur kommer det sig?

Leenden föder leenden, så jag försöker tänka på att le när jag ser någon annan le, lite som att skicka vidare.
Jag ler säkert inte själv heller när jag står ensam. Men det är en tanke jag haft ett par gånger.

 

För jag tror verkligen inte på att man inte kan ha en bra dag när man är ensam, ha kul med eller åt något eller komma på något i tanken och le av det. För det måste man ju.
Eller är det bara jag som hamnar i "fel tillfällen" och ingen ler tillbaka...?

 

Så bidde det vinter igen då, på med snökängorna och pulsandet i snön.

 

 

Jag har tänkt mycket idag, fram och tillbaka ur olika synvinklar, frågat vänner och bekanta efter deras åsikter.
Synd nog hade jag inte tillgång till bloggen medans tankarna virrade runt som mest för ca 11 timmar sedan.

Då hade jag haft riktigt mycket att skriva om.

 

Tankarna vandrar ännu en gång mot jobbet, hur man ska bli mer pepp och inte vara så bitter på livet, hur man ska se glädjen i att jobba istället för att alltid komma med stånk och stön och inte alls vilja jobba.
Allt går i perioder såklart. Men vissa saker gör det mer motigt att ens tänka på.

 

Fick reda på idag att killens schema lagts ut och att vi inte alls kunde åka på kryssning nu i helgen, jag som längtat efter det i säkert 10 veckor och haft det som ett mål, och så blir det inte av. Känslig och ledsen. Det tog faktiskt väldigt hårt, eftersom vi så gärna ville åka på kryssning tillsammans.

  Sen har även mitt schema ändrats, så det kändes lite som "slutet" på allt, inte tredagars ledigt i följd och helt plötsligt så kändes det som att jag inte skulle kunna göra något på helgerna heller. Helgerna är ändrade till 12-21 både fredag och lördag vilket inte alls känns speciellt kul.

 

 

 

Fick tipset att tänka på vad man skulle hitta på om det inte fanns pengar med i bilden, och då blir det såklart en helt annan sak.

 

Att utmana sig själv och vara tacksam för det man har. Tack allihopa som kommit med bra förslag, vet inte om det blir bättre, men det har känts bättre under kvällens gång i alla fall.

 

 

Varför tror man att andra har det så mycket bättre än vad man själv har det?

Pratade med en vän häromdagen och jag fick höra liknande berättelse om vardagen som jag själv känner. Ingen ork till att träna, att riktigt komma igång är det svåra.

Svårt att veta vad man ska göra innan jobbet om man jobbar kväll bara för man väntar in tiden tills man ska ta sig iväg till jobbet. Dagarna försvinner bara sådär när man jobbar långa dagar (helst om man börjar mitt på dagen och slutar sent på kvällen)

Komplicerat att få till ett socialt liv om man jobbar/studerar olika tid på dygnet. Det är väl i och för sig bara en lyx att få umgås med den man bor med nu anser jag, vi träffas så pass sällan i vaket tillstånd.

 

Lite semester vore inte fel. Ska se när karln har sin tentaperiod klar så man kan ta sig en svängom på östersjön i alla fall.

Ciao

Jo tiden rinner iväg och jag tänker att jag skulle ha skrivit det där och det där, men det blir inte av.. Av någon anledning?
Jag gör ju inte speciellt mycket mer än jobbar, pendlar och för tillfället faktiskt kollar en serie som heter Awkward (gillar nog den för den liknar min favoritserie Gilmore Girls) på playtv. Försöker att inte bli alltför bitter, det finns både bra och sämre punkter från den senaste veckan i alla fall.
Ett tag kände jag igen 'mig' personen, så som personer runt om mig såg mig för ca 1,5 år sen. Glad och uppåt.
Det är mycket som ändrats sen dess, men i helgen kom den Evelina-delen fram i mig... för ett tag i alla fall..