"..Jaha då var semestern slut då.."
Jaha då var semestern slut då, efter bara tre dagar. Det var lite som känslan som jag beskrev i tidigare inlägget att man går igenom semestern i huvudet och så känns det som att den redan är över. Fast den är över och sparad för denna gången, den s.k semestern fick en annan vändning, likt en sjukskrivning istället.
I torsdags bröt jag benet i slänten hemma, hade rensat lite i min bär-rabatt på morgonen innan någon annan var ute eftersom jag tänkte ta vara på morgonsolen.
Så började telefonen pipa och tänkte gå ner och kolla vem som ville något och skulle gå ner för slänten, och ner kom jag minsann, men inte så som jag hade tänkt. Foten gled åt ena hållet och själva benet ut på andra sidan (där den inte ska sticka ut), det gjorde inte speciellt ont för adrenalinet var i full pumpning, fick en tanke att sådär ska
I torsdags bröt jag benet i slänten hemma, hade rensat lite i min bär-rabatt på morgonen innan någon annan var ute eftersom jag tänkte ta vara på morgonsolen.
Så började telefonen pipa och tänkte gå ner och kolla vem som ville något och skulle gå ner för slänten, och ner kom jag minsann, men inte så som jag hade tänkt. Foten gled åt ena hållet och själva benet ut på andra sidan (där den inte ska sticka ut), det gjorde inte speciellt ont för adrenalinet var i full pumpning, fick en tanke att sådär ska
foten inte se ut, hann tänka och svälja att jag måste få tillbaka foten på rätt plats, lika bra nu när det är lite smärtdämpat, men den hittade tillbaka till sin plats (den har ju ändå suttit där i snart 25 år, så vore väl illa om den inte hittade tillbaka "hem" ;))
Sen skrika lite på föräldrarna som kom ut och undrade vad som hände, sen på med kläder och ringa Marcus som jag skulle ha träffat under dagen, in på akuten till Ludvika, träffa sköterskor och sen fortsätta till Faluakuten.
Sitta och vänta, visa upp sig, säga personnummer på varje plats, vänta lite till, undra vad som kommer hända, träffa fler och fler, gipsas, in på en avdelning för att duscha av mig och på med landstingets fina kläder, bli skjutsad i sängar och stolar, all hjälpsamhet var riktigt bra -eloge till alla i personalen, skulle opereras på kvällen för att min fraktur inte såg bra ut, mamma var där med mig tills besökstiden var slut, så kom Fredrik, pappa och syrran över med grejer så jag skulle kunna underhålla mig med eftersom vi inte visste hur länge jag skulle behöva stanna där heller.
Så iväg med morfin, och inandningsgrejer, hål och gud vet allt, personalen var verkligen jättesnälla och duktiga, var inte ens nervös. Sen uppvakningsrummet som jag var sååå trött i, groggy, förflyttades till avdelningen igen och sov vidare, toaletten mitt i natten ett par gånger sittandes i en rullstol, hur bra som helst. Segt att sova med foten på en kudde, slangar i handen och inandningsgrej i näsan. Men det var ändå mysigt på något sätt, att känna sig omhändertagen och bara gosa ner sig så gott man kunde.
Få den hjälp man behövde och mat när man var hungrig, allt tillgängligt så bra som möjligt för rehabilitering. Jag träffade sjukgymnasten dagen efter operationen och tränade att gå på foten och få det visat hur man ska göra och vad man ska göra.
Sen kom min fina familj och hämtade mig, fikade lite, hämtade ut mediciner, åt lite och sen hem och gosa lite eftersom Fredrik skulle åka hem på kvällen, (vill ju att han också ska få njuta lite av sin semester fastän jag nu inte kunde åka med och segla).
Det gjorde så ont att skiljas, vi skulle få 1,5 vecka tillsammans hela tiden, så hände det här och vi fick ca 3 dagar istället. Saknaden. <3
Sitta och vänta, visa upp sig, säga personnummer på varje plats, vänta lite till, undra vad som kommer hända, träffa fler och fler, gipsas, in på en avdelning för att duscha av mig och på med landstingets fina kläder, bli skjutsad i sängar och stolar, all hjälpsamhet var riktigt bra -eloge till alla i personalen, skulle opereras på kvällen för att min fraktur inte såg bra ut, mamma var där med mig tills besökstiden var slut, så kom Fredrik, pappa och syrran över med grejer så jag skulle kunna underhålla mig med eftersom vi inte visste hur länge jag skulle behöva stanna där heller.
Så iväg med morfin, och inandningsgrejer, hål och gud vet allt, personalen var verkligen jättesnälla och duktiga, var inte ens nervös. Sen uppvakningsrummet som jag var sååå trött i, groggy, förflyttades till avdelningen igen och sov vidare, toaletten mitt i natten ett par gånger sittandes i en rullstol, hur bra som helst. Segt att sova med foten på en kudde, slangar i handen och inandningsgrej i näsan. Men det var ändå mysigt på något sätt, att känna sig omhändertagen och bara gosa ner sig så gott man kunde.
Få den hjälp man behövde och mat när man var hungrig, allt tillgängligt så bra som möjligt för rehabilitering. Jag träffade sjukgymnasten dagen efter operationen och tränade att gå på foten och få det visat hur man ska göra och vad man ska göra.
Sen kom min fina familj och hämtade mig, fikade lite, hämtade ut mediciner, åt lite och sen hem och gosa lite eftersom Fredrik skulle åka hem på kvällen, (vill ju att han också ska få njuta lite av sin semester fastän jag nu inte kunde åka med och segla).
Det gjorde så ont att skiljas, vi skulle få 1,5 vecka tillsammans hela tiden, så hände det här och vi fick ca 3 dagar istället. Saknaden. <3
Det kommer mer uppdateringar om vad som händer i mitt händelserika liv...
Ciao
Ciao
Puss<3
Kommentarer
Trackback
