"..Jag känner mig lastgammal (men för ung?) med mina 22 år.."
Beslut och kanske avslut? vad vet jag.
Fick reda på att det inte blir någon utbildning i Östersund nu till våren i alla fall, får se senare då.. om den behövs sen. Man kan ju ändra inriktning. Eller få utbildning från annat håll.
Jag är rädd, rädd för förändringar och det omedvetna, medvetna valen jag bör göra för framtiden. Ungefär som när man skulle välja linje inför gymnasiet, det var som ett beslut som skulle vara hela livet, även om det bara var tre år av livet man gick gymnasiet.
Jag känner en ofantlig press på mig, att jag måste bestämma allt nu, göra något nu, jag VILL göra något nu, men inte den pressen man har från sysselsättningen och framför allt arbetsförmedlingen, är det det som min magvärk kommer ifrån måntro?
Nu blir det plan A & C som gäller, kolla upp alternativen och se vad jag bör göra för att det skall fungera.
Vad händer? Vad ska jag göra? Åstadkomma?
Jag känner mig lastgammal (men för ung?) med mina 22 år, och jag tycker jag borde ha åstadkommit mycket mer än vad jag gjort hittills.
Folk i min ålder har redan 1-2 barn, hus, bil, körkort, jobb, sambo/fästman/man (om dem lyckats hålla ihop och gift sig!)
Idag föll det över mig ännu en gång, det hopar sig över mig hotfullt, jag känner mig värdelös och att ingen vill ha mig (buhu? Nä du behöver inte läsa om du inte vill..) man blir LITEN.
GodNatt och sov gott alla ni där ute i kylan (eller ja, ni är förhoppningsvis inomhus nu, brr)
Puss<3
Fick reda på att det inte blir någon utbildning i Östersund nu till våren i alla fall, får se senare då.. om den behövs sen. Man kan ju ändra inriktning. Eller få utbildning från annat håll.
Jag är rädd, rädd för förändringar och det omedvetna, medvetna valen jag bör göra för framtiden. Ungefär som när man skulle välja linje inför gymnasiet, det var som ett beslut som skulle vara hela livet, även om det bara var tre år av livet man gick gymnasiet.
Jag känner en ofantlig press på mig, att jag måste bestämma allt nu, göra något nu, jag VILL göra något nu, men inte den pressen man har från sysselsättningen och framför allt arbetsförmedlingen, är det det som min magvärk kommer ifrån måntro?
Nu blir det plan A & C som gäller, kolla upp alternativen och se vad jag bör göra för att det skall fungera.
Vad händer? Vad ska jag göra? Åstadkomma?
Jag känner mig lastgammal (men för ung?) med mina 22 år, och jag tycker jag borde ha åstadkommit mycket mer än vad jag gjort hittills.
Folk i min ålder har redan 1-2 barn, hus, bil, körkort, jobb, sambo/fästman/man (om dem lyckats hålla ihop och gift sig!)
Idag föll det över mig ännu en gång, det hopar sig över mig hotfullt, jag känner mig värdelös och att ingen vill ha mig (buhu? Nä du behöver inte läsa om du inte vill..) man blir LITEN.
GodNatt och sov gott alla ni där ute i kylan (eller ja, ni är förhoppningsvis inomhus nu, brr)
Puss<3
Kommentarer
Trackback
