"..Livet slår tillbaka, orkar inte.."

Livet slår tillbaka, orkar inte .. känns inte som att något löser sig.
Less.
 
 
Känns som att allt bara rinner, hinner aldrig njuta av att bara vara.. alltid ska det vara något, är jag inte sjuk, så funkar inte något annat, så ska man leta boende, komplettera jobb, skita i plugg och ändra planerna för hela sitt liv bara så radikalt på alla sätt och vis, vill vara 6 år igen och bara behöva oroa mig över vad för lördagsgodis som är mest värt att köpa för 20 spänn,
och så ska man komma ihåg så jävla mycket hela tiden och göra massa saker jämt (tråkig-göra) och ringa doktorn, sjukgymnasten och ligga i feber och skada ryggen och folk bara drar sin väg, eller bara vill ha sex, går inte skaffa vänner i dagsläget..
på fritiden ska man laga mat, städa, diska och tvätta och tappa bort sina egentliga intressen för att det sen inte finns tid eller ork att göra skiten.
ränna på arbetsförmedlingen ..
 
Jag tror inte att jag är onormal, jag vill bara att det ska funka nån gång.
 slippa oroa mig över hur det ser ut om en vecka, om jag har jobb, pengar, bostad, om jag måste gå till arbetsförmedlingen eller ränna på sjukhuset.
 
Tack för mina 2 dagar ledigt i jul, ska åka fram och tillbaka bara. Fint.
 
" Det är roligare att stå upp till knäna och skyffla skit om man inte skrattar samtidigt. så länge man inte skrattar med öppen mun och får in det där.."
Dagens tragiska skratt.

Ciao
Puss<3 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0