"..helt tomt, som en målarduk, och jag får skapa.:"

Ännu en "sån där" dag, som man bara vill lägga sig under täcket och inte visa sig under hela dagen, helst massa kramar och gos också, helst av oväntade människor. Så man blir sådär glatt överraskad, men vet ni vad?
Det händer inte i Evelinas liv. Så det är inget jag ska förvänta mig ens.
Stark känsla av att vilja flytta hemifrån, ännu en gång.

Hjärnan vill massor men kroppen vägrar. Varför kan dem inte jobba ihop? Det skulle vara så mycket enklare och roligare då. Men men, man behöver väl inte göra saker hela tiden och stressa ihjäl sig i onödan?

Börjat läsa ny bok i alla fall, bra bok så det flyter på fint.
Testat skissa lite, tröttnade och slängde ifrån mig sakerna. Varför funkar det inte längre?  Jag blir ledsen på mig själv, jag vill att det ska bli bra och att inspirationen ska flöda. Men.. det kanske kommer?
Kanske borde måla istället för att skissa, prova något nytt. Eller ja, helt nytt är det ju inte men det var ett tag sen.                                                                Jag ÄR bra!

I veckan ska jag nog göra ett litet bär-land i våran andra slänt, helt tomt, som en målarduk, och jag får skapa. Det känns lite förbjudet, men i ansiktet syns lite glöd.


puss<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0