blodsprängda ögon och ännu en resa

Börjar med att berätta att jag inte kom i säng förrän runt 1.30 eller liknande, och skulle upp 6.30 dagen efter (imorse alltså) vilket jag fick ångest över, jag fick lov att sitta och fylla i massa olika kryssfrågor om min kameralagning och dess process vilket tog ca 30 minuter minst.
Vilket inte gjorde saken alls bättre var att jag försökte stress-somna för att få sova så mycket som möjligt. Men det funkar ju inte, har ju försökt så många gånger tidigare, har inte lyckats då heller kan jag ju meddela.
så 1. försök inte stress-somna
      2. kolla inte på klockan, du somnar inte fortare av det, snarare tvärtom.
      3. försök bara somna in i den takt det kommer
      4. planera bättre ;)

Med rödsprängda ögon vaknade jag 06.30 av min mobilklocka som ringde, och kände inte alls för att gå upp och åka till stockholm i det vädret som vädergudarna sänt denna dagen.

Fick dessutom reda på kvällen före att min far tyckte att jag skulle köra ut till OK där bussen skulle hämta oss, för att träna på körningen.
Fick en liten funderare och frågade snabbt om han tyckte att jag hade kört så pass dåligt under kvällen när jag hämtade honom. Svaret var ett absolut inte, men att det är bra att träna när man precis fått körkortet så man inte glömmer bort saker.
Lättnaden föll över bröstet och jag kunde fortsätta med det jag höll på med.

Men återigen till dagen då resan skulle gå av stapeln till huvudstaden.. innan jag fixat mig och vaknat till liv så började jag fundera på om jag verkligen skulle köra eftersom jag var så trött och det kändes som ögonen gick i kors.
Det blev bättre med tiden då jag fixade och donade med allt inför resan. Jag körde, och det gick fint.

Resan till stockholm gick bra, jag somnade in på slutet och var jobbigt att försöka se på det dimmiga och grådaskiga vädret utanför bussens fönster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0