"Beslut och kanske avslut?"

(OBS! Detta inlägget är ett gammalt som låg i utkasten, nu kan få läsa det nu, men det var någongång när jag var 22 tydligen, datum borta. Nice)

Beslut och kanske avslut?
vad vet jag.

Fick reda på att det inte blir någon utbildning i Östersund nu till våren i alla fall, får se senare då.. om den behövs sen. Man kan ju ändra inriktning. Eller få utbildning från annat håll.
Jag är rädd, rädd för förändringar och det omedvetna, medvetna valen jag bör göra för framtiden. Ungefär som när man skulle välja linje inför gymnasiet, det var som ett beslut som skulle vara hela livet, även om det bara var tre år av livet man gick gymnasiet.

Vad händer? Vad ska jag göra? Åstadkomma?
Jag känner mig lastgammal med mina 22 år, och jag tycker jag borde ha åstadkommit mycket mer än vad jag gjort hittills.
Folk i min ålder har redan 1-2 barn, hus, bil, körkort, sambo/fästman/man (om dem lyckats hålla ihop och gift sig!)
 
 
Ciao
Puss<3
 
 

"Dags för flytt denna veckan då, kontraktet påskrivet.."

Jag känner mig väldigt social helt plötsligt, vet inte hur det gick till.
Får skriva av mig lite istället.
 
Dags för flytt denna veckan då, kontraktet påskrivet tills vidare.
Packning har påbörjats, det är lite knepigt för jag ska bo kvar tills veckans slut här ungefär, men jag kan börja flytta grejer redan. Så tänka lite vad jag kan klara mig utan och inte osv.
Sen så funkar inte hissfan här i huset heller, det ska bli väldigt spännande att bära ner skiten.... HOPPAS dem fixar det tills senare i veckan. Annars blir det minsann inte skoj.
 
 
Ciao
Puss<3

"..Du är inte frisk fastän det inte gör ont längre.."

Finns det något slut på detta?
Vill gärna se det snart i så fall, har väntat ett bra tag på att något ska ordna upp sig men det kommer väl, "-det löser sig"-klyschan slår mig snart i ansiktet, bara för att jag hatar den meningen.
...Men.. det gör väl det.. så småningom, det är ju så alla säger i alla fall.
 
Har inte speciellt mycket ork eller ro till att skriva här, även om det händer en del i mitt storstadsliv nu.

Sjukgymnasten säger: -"Du är inte frisk fastän det inte gör ont längre.."
Min fråga är då, hur ska man veta när man är frisk om man inte ens är bra när det inte känns? Har det bara bedövats av smärtan inifrån eller vad är det som händer?
 
Flyttdags snart mina nära och kära, vet inte riktigt vart än, men det har väl ett spår att gå på i alla fall. Jobbet verkar gå framåt, synd nog slutade min coach som flyttade till Barcelona istället, lyckos henne, Hoppas hon får det bra där Tovepoo.

Skulle behöva lite lugn och ro, och komma härifrån och bara vara. Att jag slipper tänka på något speciellt, bli lite uppassad helst lite värme och bad kanske. Men som ni vet så behöver man tid(ledighet) och pengar till sånt.
Har inte så mycket sånt till övers faktiskt.
Att ständigt behöva vara tillgänglig för arbetsmarknaden, jobbet, bostadsmarknaden, vänner, familj och bekanta gör det inombords väldigt jobbigt, men ni nu som läser detta behöver ju inte sluta höra av er, inte alls så jag menar.
 
Puss <3
Ciao

RSS 2.0