"Bor man mitt i Sverige så bor man ju LÅNGT ifrån .."

Varför känner jag mig som en bromskloss i olika personers liv?
Att allt går så mycket bättre för dem när jag inte är lika involverad?

Jag blir ledsen, kul för er.. fine.

Känner mig ensam, lämnad, glömd.
Dissad rätt ofta.

Allt bara glider in, ut och förbi.
Det blir lättare att släppa taget, vilket är bra i sig men ändå lite ledsamt.

Två dagar kvar på praktiken, allt har flytit på bra och har varit väldigt trevligt och rätt lärorikt. Kan väl inte direkt säga att jag lärt mig jättemycket nytt, men en del i alla fall, och det är ju bara tacka och ta emot. Arbetsgivare vill ju att man ska ha erfarenhet. Det får man ju inte på annat sätt än att testa på, men det är inte alltid så lätt heller.
  Tråkigt att lämna personalen men nu kommer man ju känna igen dem när man ska handla och så.
Så får man väl se vad som händer efteråt.
Sommarjobb? praktik? pengar? gå hemma? jobb?  resa?

Well well, vad händer på valborg då?
Har fått ett erbjudande om att följa med till Uppsala i alla fall med syrran om det nu blir av. Vi får se. Vet inget.
Gillar egentligen inte valborg, bara massa småungar som springer med smällare och raketer och en brasa.. det ger mig inte så mycket, och supa är ju inte min grej heller.
Trevligt soffmys-tv-film hade väl kanske varit det som skulle varit något, men ja. Bor man mitt i Sverige så bor man ju LÅNGT ifrån allt och alla, det är något jag inte fattar.
Alltid är det jag som bor långt ifrån. skumt det där.
Får väl se vilka vänner som befinner sig var och hur.

Nej nu är det dags för dusch och borsta tänderna.
Godnatt läsare
Puss<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0