"Lär dig av dina misstag, gör dem en gång till och se om du verkligen lärt dig något"
En väldigt känslosam dag, av alla de slag.
Vet inte riktigt vad det är för speciellt, men allt på en dag känns det som.
Ilska, Irritation, Ledsamhet, Besvikelse, Frustration, Glädje..
Var på arbetsförmedlingen idag och träffade min jobbcoach, hon hade inte kollat igenom mitt cv eller mitt personliga brev, det tyckte jag inte om. Men hon bad om ursäkt.. för den här gången då.
Vi snackade om utbildning, kollade några jobb, pratade om mitt cv (för jag har varit så duktig så jag har det utskrivet i min pärm.. gnh!) om min jobbintervju snackade vi om och hon skrev på min utvecklingsersättningslapp och lite så.
Sen har jag bråkat med mitt cv, för skulle ändra på lite grejer. Och word har bråkat med mig som bara den, den vill inte lägga bokstäverna där jag vill och allting flyttar sig som dominobrickor. Sen försvinner saker och man får inte tillbaka dem och ja, jag fixade det flera gånger om. Men det blev bara värre och värre och allt ser ut som ett kaos i cvt för tillfället.
Var tvungen att sluta där. Annars skulle jag väl få börja om från början.
Kom därefter på ett visdomsord:
"Lär dig av dina misstag, gör dem en gång till och se om du verkligen lärt dig något."
Tankar och funderingar slutade med otippade svar.
Jag blev ledsen och väldigt fundersam, kanske skulle väntat tills jag visste mer om saken. Det blev bara värre för mig själv. Varför gör jag saker alltid värre än vad dem är? Speciellt för mina egna känslor.
Hur stänger man känslor ute? Skulle vilja lära mig en metod för det.
Om man ändå kunde säga/göra rätt saker vid rätt tillfälle, du vet.. så som dem gör på film?
Påminner mig själv om att jag sa senast igår att När du har det svårt, då finns det alltid någon som har det värre. Sluta grina för fan.
Måttbandet ska få bättre siffror, jag ska börja med GI-metoden på måndag igen.
Fixa till mig lite.
Fick ett litet : Jag saknar dig av en viss Linnéa idag, det värmde :) tack.
Puss på mig, för det behöver jag. <3
Vet inte riktigt vad det är för speciellt, men allt på en dag känns det som.
Ilska, Irritation, Ledsamhet, Besvikelse, Frustration, Glädje..
Var på arbetsförmedlingen idag och träffade min jobbcoach, hon hade inte kollat igenom mitt cv eller mitt personliga brev, det tyckte jag inte om. Men hon bad om ursäkt.. för den här gången då.
Vi snackade om utbildning, kollade några jobb, pratade om mitt cv (för jag har varit så duktig så jag har det utskrivet i min pärm.. gnh!) om min jobbintervju snackade vi om och hon skrev på min utvecklingsersättningslapp och lite så.
Sen har jag bråkat med mitt cv, för skulle ändra på lite grejer. Och word har bråkat med mig som bara den, den vill inte lägga bokstäverna där jag vill och allting flyttar sig som dominobrickor. Sen försvinner saker och man får inte tillbaka dem och ja, jag fixade det flera gånger om. Men det blev bara värre och värre och allt ser ut som ett kaos i cvt för tillfället.
Var tvungen att sluta där. Annars skulle jag väl få börja om från början.
Kom därefter på ett visdomsord:
"Lär dig av dina misstag, gör dem en gång till och se om du verkligen lärt dig något."
Tankar och funderingar slutade med otippade svar.
Jag blev ledsen och väldigt fundersam, kanske skulle väntat tills jag visste mer om saken. Det blev bara värre för mig själv. Varför gör jag saker alltid värre än vad dem är? Speciellt för mina egna känslor.
Hur stänger man känslor ute? Skulle vilja lära mig en metod för det.
Om man ändå kunde säga/göra rätt saker vid rätt tillfälle, du vet.. så som dem gör på film?
Påminner mig själv om att jag sa senast igår att När du har det svårt, då finns det alltid någon som har det värre. Sluta grina för fan.
Måttbandet ska få bättre siffror, jag ska börja med GI-metoden på måndag igen.
Fixa till mig lite.
Fick ett litet : Jag saknar dig av en viss Linnéa idag, det värmde :) tack.
Puss på mig, för det behöver jag. <3
Kommentarer
Trackback
