"Det om något gör mig nervös. Och rädd, faktiskt."
Dagarna flyger men ändå är det så stilla. Vet inte om jag riktigt vill att sommarjobbet ska vara över eller bara börja liksom. Svårt val.
Är nervös. Vet inte varför jag fått för mig att dem kommer placera mig på ett ställe och jag får klara mig själv, det är inte en trevlig tanke i alla fall.. Det om något gör mig nervös. Och rädd, faktiskt.
Sen lånade jag ju en bil av mammas arbetskamrat här i dagarna och skulle se ifall jag ville köpa den av honom. Var till stan en sväng och åkte till en verkstad där pappa känner ägaren väldigt väl så han kollade en snabbis på min bil och sa att den inte skulle gå igenom besiktningen som skulle äga rum i juni.
Halva min värld krasade, NU DÅ?! Vad händer? varför just jag, allt ska stressas fram helt plötsligt.
Det gör inte saker och ting bättre, allt bara virrar i mitt huvud och jag är ett vrak känns det som, ytan krackeleras sakta men säkert..
Stress-leta bil tills på tisdag åtminstone (måndagen funkar med våran bil och pappas arbetstider..) åker en sväng till Borlänge med familjen imorrn och ska väl kolla några företag om de har något att erbjuda.
Inte för dyrt
Inte för dyr i drift
Besiktad
och inte mer än 10 000, för tanken är att jag antagligen bara kommer ha den i dessa 4 månader då jag har mitt sommarjobb.
Jag är orolig, nervös, fundersam, känslig.
Och nej jag klagar inte, jag är jävligt nöjd över att få detta jobbet (andrahandsval på sommarjobbsfronten) berättar bara mina problem som jag har för tillfället, och passar det sig inte så behöver du/ni inte läsa/lyssna för den delen heller.
Hoppas på det bästa.
puss<3
