Cirkusens höjdpunkter
Försökte leva upp till dagen, men har redan misslyckats. Klockan är bara 15. Vaknade 11.30 tror jag.
Jag är gråtfärdig, för att vara ärlig så har några små blöta droppar redan runnit ur bägaren.
Fick ett samtal runt 7-8 imorse av älsklingen som var på jobbet, det var skönt att prata lite även om man var sömndrucken och antagligen inte sa något alltför smickrande eller så.
Sov vidare.
Vaknade av klockan, stängde av den- 3-5 gånger. Sov vidare. Jag trodde verkligen att jag skulle gå upp idag, men nej. jävla drömmar och jävla säng. varför ska det vara så skönt?
Gick upp och läste tidningarna.
Lagade mat till mig och pappa (blev matdosa till mamma också, yey) tomat, ost,lök och jalapeño-fyllt kött med klyftpotatis och champinjonsås. Det blev gott. *duktig flicka*
Sen så började jag baka. Skulle göra smördegskammar (vet inte vad dem heter egentligen, nåt finskt tjoffs tror jag) degen ville inte som jag, den ville alltså inte vara fast så man kunde baka av den.
Tappra försök för att få ihop några kammar i alla fall, in i ugnen och inser att jag fortfarande har 2/3 deg kvar att göra mina tappra försök till något som liknar de som redan gjorts.
Ut ur ugnen med dem första och dem är alldeles för tunna, ser nästan lite brända ut på kanterna och ja.. smakar av dem... för torra. GREAT! Inser att nästa plåt som redan är klara för att fixas in i ugnen kommer bli likadana för att dem också är tunna.
Börjar slamra i köket och inget går som jag vill, saker och ting ramlar, flyger, rasar. ALLT på engång!
Sen dessutom vet ni vad? Brandlarmet sätter igång också!
Pappa sitter och kollar på cirkusen som är i full gång i köket med mig som huvudperson. tackar för den lilla uppvisningen. det var inte så mycket mer från mig idag kom jag fram till, ska inte göra något alls. Och pappa höll med. Kan inte vara så bra då va?! *småler åt mina missöden*
Nej men jo, cirkusen fortsatte ett tag till. Slutspurten ni vet? När alla clownerna kommer in och gör sitt. Det där är vad som hände.
Skulle slänga ner all mjöl som varit på bordet i sopkorgen så jag tar fram den, nerböjd över den så trycker jag till allt vad jag har för att mjölkkartonger och dylikt ska nå botten.
Och upp i ansiktet så får jag någon slags pulverliknande aska.. med ihopknipna ögon så frågar jag (med känslan av en blöt katt som precis fått vatten över sig) pappa om han tömt cigarettkoppen i soptunnan. "mmh gjorde det häromdagen" blev svaret, och jag fick ju såklart veta vad jag precis fått upphostat i ansiktet ur sopkorgen också. "hurså?" "jaadu pappa, jag har det över mig nu, barasåduvet!"
Bara tvätta av ansiktet, och där kommer riktiga blöta-katten-looken in. "tack för mig", sen gick jag ner.
Jag är gråtfärdig, för att vara ärlig så har några små blöta droppar redan runnit ur bägaren.
Fick ett samtal runt 7-8 imorse av älsklingen som var på jobbet, det var skönt att prata lite även om man var sömndrucken och antagligen inte sa något alltför smickrande eller så.
Sov vidare.
Vaknade av klockan, stängde av den- 3-5 gånger. Sov vidare. Jag trodde verkligen att jag skulle gå upp idag, men nej. jävla drömmar och jävla säng. varför ska det vara så skönt?
Gick upp och läste tidningarna.
Lagade mat till mig och pappa (blev matdosa till mamma också, yey) tomat, ost,lök och jalapeño-fyllt kött med klyftpotatis och champinjonsås. Det blev gott. *duktig flicka*
Sen så började jag baka. Skulle göra smördegskammar (vet inte vad dem heter egentligen, nåt finskt tjoffs tror jag) degen ville inte som jag, den ville alltså inte vara fast så man kunde baka av den.
Tappra försök för att få ihop några kammar i alla fall, in i ugnen och inser att jag fortfarande har 2/3 deg kvar att göra mina tappra försök till något som liknar de som redan gjorts.
Ut ur ugnen med dem första och dem är alldeles för tunna, ser nästan lite brända ut på kanterna och ja.. smakar av dem... för torra. GREAT! Inser att nästa plåt som redan är klara för att fixas in i ugnen kommer bli likadana för att dem också är tunna.
Börjar slamra i köket och inget går som jag vill, saker och ting ramlar, flyger, rasar. ALLT på engång!
Sen dessutom vet ni vad? Brandlarmet sätter igång också!
Pappa sitter och kollar på cirkusen som är i full gång i köket med mig som huvudperson. tackar för den lilla uppvisningen. det var inte så mycket mer från mig idag kom jag fram till, ska inte göra något alls. Och pappa höll med. Kan inte vara så bra då va?! *småler åt mina missöden*
Nej men jo, cirkusen fortsatte ett tag till. Slutspurten ni vet? När alla clownerna kommer in och gör sitt. Det där är vad som hände.
Skulle slänga ner all mjöl som varit på bordet i sopkorgen så jag tar fram den, nerböjd över den så trycker jag till allt vad jag har för att mjölkkartonger och dylikt ska nå botten.
Och upp i ansiktet så får jag någon slags pulverliknande aska.. med ihopknipna ögon så frågar jag (med känslan av en blöt katt som precis fått vatten över sig) pappa om han tömt cigarettkoppen i soptunnan. "mmh gjorde det häromdagen" blev svaret, och jag fick ju såklart veta vad jag precis fått upphostat i ansiktet ur sopkorgen också. "hurså?" "jaadu pappa, jag har det över mig nu, barasåduvet!"
Bara tvätta av ansiktet, och där kommer riktiga blöta-katten-looken in. "tack för mig", sen gick jag ner.
Kommentarer
Trackback
