Aldrig närmare än nu

Idag har jag haft min näst sista körlektion (förhoppningsvis) och så får vi se hur det går för mig imorgon med allt.
man kan i alla fall se en klar förbättring, det är väl det som räknas.. eller? Nej inga sånna tankar nu.

Men så fort någon frågar hur det gått med körningen så börjar pulsen öka. Annars är jag inte direkt nervös, klarar man det inte så vet man att det fortfarande finns brister som man måste täcka ihop.

Man ska inte bli alltför glad eller ledsen i förväg, det lönar sig inte. Jag har drömt om det här sen flera veckor tillbaka och vaknat upp mitt i natten och tänker "varför?!" jag behöver sova nu och så gör hjärnan såhär mot mig. Även om det bara varit en vanlig körlektion har jag drömt om uppkörningen.
Det är alltså så jag ska tänka imorrn, "Men det är ju bara en vanlig körlektion. skärp dig nu!"

Samma med teoriprovet som jag hade i Borlänge den 13e denna månaden, jag drömde om det. Jag såg varje min framför mig, nästan så man stod framför spegeln på morgonen och kollade om de minerna ens funkade. Både glada och ledsna miner.
Men drömmarna slutade alltid med att jag kom ut med en glad min.. gott tecken tydligen :) för jag klarade det på första försöket.
Nu är det så att jag fortfarande inte har sett något slut på mina uppkörningsdrömmar än, vet inte ens om jag får se dem inatt, hoppas på att jag inte får det. Annars kanske man blir mer besviken om man misslyckas.

Man vet aldrig. Förrän imorgon när det är gjort. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0